Dopet i Dalarna
Vår bil var vi tvungen att lämna in på verkstad i fredags. Det är så typiskt, pappa skulle till verkstan för att köpa glödlampor och det slutade med att vi fick lämna in hela bilen och åkte därifrån i en minimalisk Fiat. Lillebror Jonas som är över 1,90 lång kunde inte ens få plats i baksätet utan fick sitta fram! Att få in Jonas i det där baksätet vore som att försöka trycka in King Kong i en golfbil... Njet great success alltså.
Själv fick man sitta och trängas med Sofia och mamma samtidigt som man höll på att dö av värmeslag. Det var krokiga, guppiga a´la Dalarna- vägar som ALDRIG ville ta slut!
Så man var ganska mör i kroppen när man steg ur bilen (gick de första stegen som en gammal gubbe med ryggskott för man kunde omöjligt rätta på ryggen på en gång) och gick in i kyrkan. Daniel, Åsa och pojkarna var så fina så^^
Noel fick hälla upp vattnet...
... medan Martin fick tända på ljuset.
Vet inte vad det berodde på, ifall Philip var sur för att vara iklädd en klänning eller om han trodde att han skulle bli bortförd av prästen, men han blev i alla fall rejält grinig när prästen lyfte upp honom.
Han ville inte bli badad...
... och inte tusan ville han bli välsignad heller! Han tog då i från tårna och lät oss höra hans missnöje.
Men så fort som de var klara och gick nerför gången så tystande han och blev så glad så. Kanske hämnd för klänningen?;P
Sedan blev det fika!!^^
Åsa´s syster hade bakat dessa tårtor som var jättegoda! Ser fram emot minitårtorna på bröllopet för de ska hon också göra.
Att sen sätta sig i "Fiat:en sent from hell" efter turen upp som nästan kostade brorsans liv (han hade ont på ställen som han inte trodde var möjligt att ha ont på, haha) var knappast dagens höjdpunkt.
Det var skönt när vårt lilla röda hus skymtades efter 3 timmar och jag traskade snabbt in, eller snabbt och snabbt, så snabbt som en gammal gubbe med ryggskott kan röra sig!
//Emma
