Two Olsson Sisters

Tidigare under veckan pratades det en hel del om barnfattigdomen i Sverige. 250 000 barn lever i fattigdom idag i vårt land. Ett stort antal.

Jag tittade på nyhetsmorgon när det var ett inslag om just det här ämnet och jag måste säga att jag blev arg. Inte på grund av barnen som lever i fattigdom, det låter kanske hemskt men låt mig förklara.

Dessa personer som satt runt bordet i nyhetsmorgon och diskuterade de fattiga barnen i Sverige hade en helt annan uppfattning av fattigdom än vad jag har, och jag vågar säga att de flesta av er delar min uppfattning.

Vi gör ett test: Slut ögonen, tänkt ordet "fattigdom". Vilken bild får du upp framför dig?

Jag kan nog säga att de flesta utav er ser svältande barn med trasor på kroppen, magar uppblåsta som en basketbollar, armar och ben smala som stickor och ögonen stora som tefat i de insjunkna ansiktena. Hade jag rätt?

Så jag blev förvånad och lite arg när jag får höra i inslaget om Sveriges fattiga barn att ett svenskt barn lever i fattigdom idag om de inte får åka utomlands på lov när alla andra barn gör det. Att inte ha råd att åka till Kreta, att inte ha råd att åka på utflykter med andra barn, att få stanna hemma under sommarlovet för att det inte finns pengar att åka någonstans det klassas som fattigdom i vårt land.

Så nu har man en fattig och rätt taskig barndom om man får stanna hemma på loven! Det förvånandsvärda för mig var inte antalet "fattiga" barn i Sverige, utan vad som uppfattas som fattigt i Sverige. Att inte ha mat för dagen, att inte ha kläder på kroppen, att inte ha någonstans att bo är fattigdom för mig.

Det var så att man skämdes när man hörde diskussionerna. Tänk de som verkligen lever i fattigdom. Föräldrar som ser sina barn tyna bort och dö för att dom inte kan ge dom någon mat för att det inte finns något att ge dom! Undrar om dessa föräldrar tänkte: "Åh, Tusan! Vi fick som aldrig fick åka till Kreta." 




Tror ni att den här pojken oroar sig för att han inte får åka till Kreta i år?








//Emma